1575-1642 Italian Guido Reni Galleries Born in Bologna into a family of musicians, Guido Reni was the son of Daniele Reni and Ginevra de?? Pozzi. As a child of nine, he was apprenticed under the Bolognese studio of Denis Calvaert. Soon after, he was joined in that studio by Albani and Domenichino. He may also have trained with a painter by the name of Ferrantini. When Reni was about twenty years old, the three Calvaert pupils migrated to the rising rival studio, named Accademia degli Incamminati (Academy of the "newly embarked", or progressives), led by Lodovico Carracci. They went on to form the nucleus of a prolific and successful school of Bolognese painters who followed Annibale Carracci to Rome. Like many other Bolognese painters, Reni's painting was thematic and eclectic in style. By late 1601, Reni and Albani had moved to Rome to work with the teams led by Annibale Carracci in fresco decoration of the Farnese Palace. During 1601-1604, his main patron was cardinal Sfondrato. By 1604-1605, he received an independent commission for an altarpiece of the Crucifixion of St. Peter. After a few year sojourn in Bologna, he returned to Rome to become one of the premier painters during the papacy of Paul V (Borghese). From 1607-1614, he was one of the painters patronized by Borghese. Abduction of Deianira, 1620-1621.Reni's frescoed ceiling of the large central hall of garden palace, Casino dell'Aurora located in the grounds of the Palazzo Pallavicini-Rospigliosi, is considered his masterpiece. The casino was originally a pavilion commissioned by Cardinal Scipione Borghese; the rear portion overlooks the Piazza Montecavallo and Palazzo del Quirinale. The massive fresco is framed in quadri riportati and depicts Apollo in his Chariot preceded by Dawn (Aurora) bringing light to the world. The work is restrained in classicism, copying poses from Roman Sarcophagi, and showing far more simplicity and restraint than Carracci's riotous Triumph of Bacchus and Ariadne[5] in the Farnese. Reni in this painting is allies himself more with the sterner Cavaliere d'Arpino,Lanfranco, and Albani "School" of mytho-historic painting, and less with the more crowded frescoes characteristic of Pietro da Cortona. There is little concession to perspective, and the vibrantly colored style is antithetical to the tenebrism of Caravaggio's followers. Payments showed that he was paid in 247 scudi and 54 baiocchi upon completion on 24 September 1616. He also frescoed in Paoline Chapel of Santa Maria Maggiore in Rome as well as the Aldobrandini wings of the Vatican. According to rumor, the pontifical chapel of Montecavallo (Chapel of the Annuciation) was assigned to Reni to paint. However, because he felt underpaid by the ministers, the artist left for Bologna, leaving the role of the preeminent artist in Rome to Domenichino.  Related Paintings of Guido Reni :. | Anbetung der Hirten | Portrait of an old woman | Self-portrait | Hercules Vanquishing the Hydra of Lerma | Der siegreiche Simson |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Lockey, Rowland
English Baroque Era Painter, active ca.1593-1616
Malbone, Edward Greene
American Miniaturist, 1777-1807 .American miniature painter. Like his boyhood friend Washington Allston, he was encouraged in his artistic pursuits by Samuel King, who lent him engravings to study. In autumn 1794 Malbone set himself up as a miniature painter in Providence, RI, where he worked for two years, achieving almost immediate success. His earliest miniatures, such as that supposedly of Nicholas Brown (1794; New York, NY Hist. Soc.), although somewhat primitive, demonstrate his precosity. The sitters' faces are modelled with a stippling technique and chiselled planes; their outlines are distinct and crisp. These first compositions all include a conventional portrait background, usually a red curtain pulled back to reveal a blue sky. Despite the laboured technique, they are lively, direct and sensitive. During the second half of the 1790s Malbone travelled the eastern USA in search of commissions. He renewed his friendship with Allston in Boston and later visited New York and Philadelphia. In 1801 he was in Charleston, SC, where he befriended the miniature painter Charles Fraser, on whose work he had a strong influence. He developed a brilliant technique of delicate, barely perceptible crosshatching, using interwoven lines of pale colours to create graceful forms.